Moa tog körkortet idag (grattis igen:$) och då tänkte vi att det skulle vara roligt att fara på lite äventyr så vi sätter oss i bilen och styr mot vithatten. Redan på väg till jörn får jag lite smått panik, och det blir inte bättre av att marre sitter och skrämmer upp mig med hemska berättelser. Har lugnat ner mig litegrann innan vi nått jörn och tänkte att det kanske inte var en så tokig idé.

Det första vi ser när vi kommer till jörn är en svinigt läskig typ minibuss (en riktig såndär "skräckfilms- hej ska jag hjälpa er med erat motorstopp-bil") Då börjar jag hitta på historier om dendär bilen som skrämmer upp oss (okej bara jag vart rädd men, dom vart nog rädda av att se bussen. Modiga brudar)

De andra skrämmer upp mig mer och mer och det blir inte bättre när vi börjar bege oss mitt ut i skogen utan någon som helst aning om vars vi är på väg. Efter ett tags körande in i skogen (nog med tid för mig för att freaka ut totalt) kommer vi till en asfalterad väg och konstaterar att vi har kört fel, försöker få igång cissis gps utan att lyckas, vänder och med lite hjälp av moas kompis tror vi att vi kommit på rätt spår, men icket, ännu en asfalterad väg.

Då händer det något riktigt läskigt, vi bestämmer oss för att vända, igen, och hittar en typ gård med en liten plätt som är perfekt för vändning, när moa försiktigt har tagit sig dit och börjat vända kollar marre bak. Där står alltså en man, på andra sidan vägen, vid ett hus i ett garage och kollar på oss. Moa får panik och vill vända så fort som möjligt, då mannen börjar gå mot vägen. Alla blir sjukt jävla rädda (stackars moa) och vi kör där ifrån med hjärtat som har farit ut ur kroppen, så snabbt vi kan.

Efter den händelsen ville jag hem. Men de andra ville fortsätta leta eftersom att det hittils inte gett något bra resultat. Så vi hittar nån ödslig "stig" som vi kör på, alla fortfarande i paniktillstånd. Allt går bra tills det kommer världens lerigaste väg och vi är || SÅ nära på att köra fast. Jag satt och hoppades på mitt liv att vi inte skulle göra det för då hade vi varit körda. Hittar en MINIMAL vändplats och är lika nära på att köra in i de diken som var runt oss att det inte går att förklara.

Alla - fortfarande i panik - konstaterar att vi ska hem. NU. Så vi kör mot jörn igen, ser den läskiga minibussen, får ännu mer panik, och åker hem.

JA det var läskigt. JA jag ville dö. JA jag vill till vithatten någon annan gång, dock med någon som kan den exakta vägen så vi slipper diverse läskiga gubbar och lerpölar. NUUUU ska jag försöka sova (kommer dock inte gå så bra) är fortfarande lite rädd.