Mitt knä dödar mig. Har aldrig förr känt sådan smärta. Inte nog med det så skrämmer pappa upp mig med att jag kommer måsta amputera och det är inte speciellt lugnande. Hade gärna tagit mot en bedövningsspruta i benet nu om jag ska vara ärlig.

Nog med klagande, ligger just nu och ser en film som heter requiem for a dream och ska snart sova, börjar klockan 8 imorgon och det känns ganska skönt om jag ska vara ärlig! sista dagen på torsdag också, vilket känns tråkigt eftersom att jag trivs som handen i hansken..